Kreta 2018

Egentligen skulle vi inte åka någonstans i sommar förutom till Åland på Viktors Alandia cup. Men sedan i något skede halkade vi i misstag in på något resebolags sidor och så drabbades vi av resefeber. Vi har aldrig varit till Kreta tidigare och orsaken till varför det blev just Kreta var att där finns vattenparker och barnen hade bestämt att de skulle till en sådan. Den största var Watercity just utanför Kretas huvudstad Heraklion. Så torsdagen den 20 september bar det av mot Kreta.

 

Väl framme i Grekland var alla trötta. Bussen från flygfältet hade knappt hunnit starta före alla barnen sov.

Hotellet var en positiv överraskning. Det handlade egentligen om reception och restaurang i ett skillt hus + ca 6 andra byggnader som var och en innehöll 3-4 lägenheter. Här utsikten från vår övre balkong.

Rum 101. Linda, Benjamin och Viktor sov uppe och jag och Simon nere.

Utsikt norrut.

Barnpoolen

Vuxenpoolen

Hotellet låg ungefär ett kvarter från stranden, men stranden var inte så badvänlig eftersom det blåste ganska rejält och vågorna gick höga. Vi testade aldrig på att bada här.

På torsdagseftermiddagen promenerade vi iväg för att söka en barberare som kunde klippa pojkarna. I  Gerani växte något som liknade bambu i mängd och massor, men tydligen är det egentligen en slags vass.

Vattenmätarna låg i regel utomhus.

Nyklippta pojkar.

Hotellet låg bredvid en fotbollsplan så vi kunde se på fotboll om kvällarna.

FREDAG 21.9

Fredagsmorgonen inleds med rostat bröd.

Vi kvitterade ut vår hyrbil och styrde kosan mot Elafonissi - en fin strand som ligger i det sydvästraste hörnet av Kreta. Vägen dit var i ganska hyfsat skick, men ungefär halvvägs fanns en enkelriktad tunnel. Här fick man vänta medan trafiken kom från andra hållet.

Lunch på Glykeria restaurant - en liten restaurang ca 10 minuter före stranden. Linda ansåg att resans godaste mat serverades just här.

Glykeria restaurant.

Nu var det hett. Viktor väntar otåligt på att vi vuxna ska vara klara.

Vi borde egentligen ha kommit tidigare. Nu anlände vi 12-tiden vilket innebar att alla parasoll var upptagna och det var dygnets hetaste tid. Eftersom det var dag 1 var vi änn u inte riktigt vana vid hettan. Benjamin skulle prompt ha ett par simfötter så medan de övriga gicj och bada sökte Stefan och Benjamin simfötter.

Vi hittade simfötter i en butik på Elafonissi. Men de visade sig vara för stora så Simon fick dom.

LÖRDAG 22.9

Eftersom vi körde ganska långt på fredagen och skulle till Watercity på söndagen så fick lördagen bli en mellandag. Vi beslöt att påbörja dagen med ett besök i Chania som låg ca 20 minuter österut. Jag hade i förväg printat ut kartor över hur vi skulle köra i Chania så med Linda som kartläsare kom vi fram till parkeringen bredvid gamla hamnen utan mankemang. 

I gamla stan fanns det gott om små gränder där det såldes allt möjligt och omöjligt.

Att glassa eller inte glassa.

Saluhallen i Chania.

På hemvägen stannade vi halvvägs vid en strand (Agii Apostoli). Här åt vi lite och sedan blev det simma av.

Bredvid stranden låg några grottor som vi inspekterade.

Benjamin spanar ut över medelhavet.

På kvällen skulel vi äta uppe på Omalos högplatå en bit söderöver. "Biten" visade sig dock vara ganska lång tidsmässigt sett. Vägen slingrade sig upp för bergen och varje gång vi trodde att vi skulle vara framme och körde runt ett hörn fanns där ännu mera slingervägar. När vi väl kom fram till Omalos så var alla trötta på att sitta i bilen och vi tog första bästa restaurang som fanns genast vid infarten till Omalos. Egentligen var tanken att köra 10 km till tvärs över Omalos-platån och äta vid ingången till Samaria-ravinen, men det vågade jag i detta skede inte längre ta upp till diskussion.

Salladen var OK på restaurangen, men i övrigt var maten ganska medelmåttlig. Omalosplatån ligger ca 1200 meter över havet så det var faktiskt lite kyligt där uppe.

Hemma igen.

Dagen avslutades med ett kvällsdopp i "Discopoolen".

SÖNDAG 23.9

På söndagen var det dagen D - eller kanske snarare dagen W - som i Watercity vattenpark. Vattenparken var ju orsaken till att vi kommit till just Kreta. Om vi hade kollat in kartan före vi bokade resan hade vi kanske bokat ett hotell på Östra Kreta i stället. Nu märkte vi först när hotellet var bokat att Watercity låg över 100 kilometer öster om Gerani och att det skulle ta närmare 2 timmar att köra dit. Det fanns förvisso en vattenpark 14 minuter från Gerani, men den hade inte rätt sorts rutschkanor så det vara bara att stiga upp tidigt och bege sig ut på New National road som löpte österut mot Heraklion och Watercity.

New National road beskrevs som en motorväg, men var i praktiken ungefär som en normal finländsk landsväg med lite bredare vägren. Långsamma bilar körde på vägrenen så det var ganska lätt att köra förbi. Ofta var det 4 bilar i bredd även om vägen var 2-filig. Bredden räckte ändå till så det var inga problem.